22:18


Ryan Halliwill

Nej, nu får det fan sluta.
Vill inte vara sjuk mer.

sale.


Oftast när det är mellandagsrea så är det bara en massa höst-/vinterkläder som reas ut och det är ju förståeligt.
Men jag försöker alltid hitta fynd som jag kan bära inom en snar framtid, och just nu är det vår och sommar som gäller.
Och det här är lite av det som jag tycker passar SS12-trender och som klassiskt alltid kommer hålla oavsett om man följer trender eller inte.

Inspirationen är: Tropiskt. Sportigt. Pasteller. Bekvämt.

30122011

ivi_

Det är inte så här jag hade tänkt mig våran sista vecka på det här året...
Har legat i sjuksängen, gråtit av smärta och ja, jag hatar att känna mig svag och hjälplös och svimfärdig.
Och värst av allt, Illamående.
Som tur var det inte kräksjukan igen, eller influensa, det var bara febrig förkylning som höll mig hemma i några dagar. Har återhämtat mig rätt fort dock.

Lite jobbigt är att att jag får nästan a l l t i d influensa kring nyår. Väldigt irriterande, speciellt när man har en vän som fyller åt på nyår, och många gånger har jag gått till partyt men fått vända hem innan de andra gästerna kommit, för jag sitter och fryser fastän det är varmt och är djävulskt trött.

Fastän jag är skeptisk över att låta Peter handla själv, så har an klarat sig bra med att handla c-vitamin, nässpray och annat. Förutom när jag bad honom handla ingefära, då kom han tillbaka med torkad malen ingefärskrydda - visst den funkar, men det är att föredra färsk ingefära.
När jag är sjuk frossar jag i gamla huskurer!

pinterestinspo.


pinterest

27122011



Ja så var den julen över.
Fick ni det ni önskade er och kanske lite till?
Haha jag fick Uncharted 3 som jag subtilt tjatat på Peter att ge mig! Alltså har jag fått tv-spel från han två jular i rad nu, kanske bäst å bryta det där mönstret inför nästa år? (Egentligen har jag fått tv-spel tre jular i rad nu när jag tänker på det)

Olyckligtvis så blev jag förkyld igår kväll, svårt att få en blund med torr hals, samt kunde jag inte ligga på den högra sidan då jag slog i höften i ett lådhandtag. Det är synd om mig...
Aja, får se hur allt läker sig, vill bli frisk NU!

white christmas.

pics: pinterest, edited by me


23122011



Ååå hinner inte blogga något.
P kommer vilken sekund som helst in genom dörren och jag har inte packat klart!
Om jag är för upptagen i helgen så önskar jag God Jul till er alla!

Ses!

christmas / new year's eve



(dra musen över bilden för att se vart allt kommer ifrån och klicka för att komma till sidan)

pinterestinspo.


pintereset

sky.


fishbone.


dear santa.



Hämtat ut mitt ID idag, matat ankorna, och förberett tårna inför julhelgen.
Det här är nagellacket köpte jag för ca två år sen ifrån OPI's Christmas Collection, den heter "Dear Santa" och jag använder den bara en gång om året. Tycker den ger för många julvibbar för att ha på sig någon annan gång under året.

Är inte nöjd med mitt ID-kort men inte heller missnöjd. Kan väl leva med det i fem år...

pinterestinspo.


pinterest

"för det är kul att räkna."





P som inte försöker vara rolig utan är helt seriös med sin köpta kollektion av Matte A-E.
Jag vet inte om jag ska köra en face palm eller vara lycklig över att jag nu inte behöver köpa en mattebok.
Plus att han kan leka min privatlärare i Matte!

Tanken är att, eftersom jag inte kom in i nån kurs för vårterminen och dem sena anmälningarna är inget att hålla hoppet uppe för och för att jag m å s t e göra något, så ska jag tenta av Matte B med hjälp av P.
Hehe skoj...
Problemet är att jag är lat och ser inte logiken i matte. Min logik liksom går emot mig ibland. Vissa är så smarta att de behöver inte ifrågasätta matte då de tänker redan i mattematiska termer. Men jag, jag är smart, men jag tänker inte så mycket med min vänstra hjärnhalva...
Förstår ni? Det jag ser värde i lär jag mig fort. Det jag inte ser värde i blir blockerad ifrån minnet.

Och jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag ska tenta av eller plugga matte b, väldigt många gånger i alla fall.
Och jag vet inte om jag menar det den här gången heller. Men jag tänker göra så mycket att jag kan senare säga att jag försökte i alla fall.
Vad det nu än är.

"det fanns gånger då allting var så självklart som på film."



Jag vill säga att ni som kommer in till den utbildning ni vill, ni är tamejfan sjukt lyckligt lottade!
Det handlar inte om medelmåttiga betyg. Det handlar om hur många som söker till de kurser jag vill gå på.
Det som resulterar i att jag hamnar i reserv plats nummer 371. Eller 130.
Jo jag kom in i en kurs, men det var den jag minst ville komma in i, och efter många om och men beslöt jag mig för att det kommer bli en "teoretisk filosofi" av det hela - jag kommer må dåligt och hoppa av.
Så jag gör väl ett nytt försök, gör en sen anmälan på några andra, en del jag inte ens har behörighet till. Jag vet inte hur det kommer och bli, men jag klarar inte av det här mycket längre till.

För några år sen så pekade allting mot design, som hela världen sa åt mig, "det här är vad du är bra på, det här är vad du ska hålla på med." Med allas stöd och livets tecken gick jag på det.
Och nu, två år senare står jag här. Utan stöd. Utan tecken. Ingen som släpper in mig.
Gud, vad ska jag göra? Ge mig nånting, nånting som ger mig mening i den vakuum jag är i.

Nej, jag är inte religiös, men det fanns gånger då allting var så självklart som på film. Jag följde med vart än livet pekade på för väg och jag växte, jag blev större. Jag hade självförtroende, och jag gav aldrig upp. Fastän jag visste inte hur man gjorde eller vad som väntade sig så fixade allting alltid sig. Det var en bra tid, då oro var bara ett sätt att fördriva tiden, för innerst inne visste man att det skulle lösa sig.

Nu är allting, förlåt mitt ordspråk, bajs.
Ja det stinker.
Oro är oro, jag måste vara orolig. För allting kommer att skita sig.
Och jag förstår inte varför, jag vill så gärna förstå.

Missförstå mig inte nu,
det är inte tungt, det är bara att allting är meningslöst.
Allt man gör gör man för ingenting.
Ingenting händer.
Jag står still.
My life is on hold.

Hör ni pipet i telefonluren?
Personen ni söker efter är tyvärr upptagen, ni får tyvärr vänta.
Er könummer är 1864594593483760348264735438479877.
* lägger på *

all i wanna do.


the rose you grew is turning ultraviolet.




blus_frk.
kjol_american Apparel

Denna skulle egentligen ha varit uppe förra veckan, men jag tyckte den vart mer blöh än bra. Lite för sexig dessutom ha.. ha..
Efter många om och men så får det väl vara.

beauty review.



Apropå skönhets prover...
Jag är egentligen inte den som kan stå för sina recensioner när det kommer till skönhetsprodukter. Alla har olika hudtyper, olika pigment osv. Bara för en mascara passar mig, betyder det inte att den passar någon annan (beror på längden och tjockheten på sina egna fransar och vad man är ute efter). Så varje gång någon frågar mig vad jag använder och ifall jag är nöjd, så brukar jag oftast vara väldigt tyst.

Men jag kan väl dra två ris och ros!

Beauty Flash Balm, Clarins
Vissa verkar helt älska den, medan jag förstår faktiskt inte själva användningen i den. Den är dyr (om man handlar den i butik, Kicks 405 kr) och jag är inte säker på att den är värd pengarna... för mig i alla fall.
Den beskrivs som nån "Askunge-creme" som ska trolla bort ditt trötta ansikte... njaee jag ser faktiskt ingen skillnad.
Kanske jag använder den på fel sätt.
Jag måste ju konstantera att jag använder ingen foundation längre, det enda jag har på ansiktet är blush och ibland lite concealer. Men jag kan säga att det är en bra produkt om man väntar en lång arbetsdag och man vill att sminket ska hålla längre. Min blush sitter fast hela dagen och håller färgen. Så mycket kan jag säga. Men jag tror att man kan få samma effekt av att tillsätta mjukgörande och blush direkt efter (fastän man kanske ska låta ansiktskrämen torka fem minuter innan man lägger på smink). Men att den ska få huden att kännas tajtare osv kan jag inte se elelr känna något av, kanske jag har för ung hud för det. Men även sådant fixas lätt med en bra fuktighetskräm.
Slutsatsen: Har man pengarna så kan det vara ett bra kap. Dryg är den också, så den kommer räcka länge. Dessutom är det ingen produkt man behöver använda varje dag, bara i nödfall. Men i sin helhet är det en väldigt onödig produkt som används nog bara ifall man får den på prov.

Eyes To Kill ,Georgio Armani
Först av allt, det enda stället jag sådär vet är en återförsäljare av Armani-smink är väl NK... i sthlm - kanske finns den i alla dem andra NK-husen också, not sure.
Men jag fick denna lilla prov av en bekant för ja något år sen. Först fick den ligga där ett tag, tills nu då jag går igenom alla mascara prover sen my usual tog slut. Och av alla prover så har jag funnit den här bäst i test.
Ja, och vad gör den så himla bra, öhh, den är bara lätt använd. Man får vackra fransar med minimal klumpningsförmåga. Dem blir längre, fylligare med bara några svep. Och den går att tvätta ur lätt. Den är inte tung eller gel-aktig, utan tvärtom.
Problemet är att jag har väldigt lätt att bli kär i mascara-prover, men när man väl köper the full size så tenderar jag att bli väldigt besviken. Dessutom har jag lärt mig en väldigt viktig sak, och det är att kolla eller be försäljaren att ta ta en titt att mascaran inte är gammal och torr! Har flera gånger kommit hem med dyra mascaror som kanske varit på lager lite väl för länge.
Slutsats: Om jag hittar den med ett bra pris så är jag villig att prova full size också. Den fångar mina nedre fransar, vilket är viktigt för mig och den håller en hel dag utan att flagna och irritera mina ögon. Men som vanligt med mascaror så är det väldigt inviduellt och fråga alltid om prov om det är möjligt! Speciellt när det kommer till dyra saker.

born to die.


mai gadd vilken vacker kvinna!

id.





Visade sig att mitt pass och ID-kort går ut den femte januari och inte i april som jag trodde.
Jag är rädd för tre saker:
1. Fotot - Vem blir bra på det? Varje gång är en jäkla tävling.
2. Att vara ID-lös - Det dummaste att man måste ha ett ID för att få ett ID å man bara *facepalm*
3. Väntetiden - Det jobbiga med att bo på ca tre ställen är att man vet inte vilken adress man ska använda. Sist jag ansökte om ID och Pass så tog det 4 veckor att få dem. Och om det är så igen så måste jag fixa så jag hämtar ut det i Sthlm, och då kommer jag vara punkt 2 i några dagar och jag har ett paket att hämta runt den tiden.

i-landsproblem... i-landsproblem... i-landsproblem...

the day with a capital d.



Det är idag som Peter (och jag) bott i denna lilla etta i ett år.
Ett år sen jag hjälpte honom att leta efter en ny bostad då han innan bodde i en lika stor etta, fast på Storgatan. Och han trivdes inte just för att det gick högljudda människor om nätterna när man försökte sova.
Samt så kunde man inte riktigt laga mat i köket, å isfacket hade blivit uppslukad av en jätte stor isbit (jo, jag sa åt honom att avfrysa kylen), och duschen var lite knepig.

Han ville egentligen inte köpa, men så såg jag ett riktigt kap på hemnet. En vindsvåning i ett nygammalt hus. Perfekt för renovering. Och även om den inte hade balkong och badkar som jag så envist försökte intala honom att jag behöver, så jämnades det ut med det höga taket och ett burspråk.

tumblrinspo.


glossybox.


carolines mode, edited by me

Vilken underbar idé!
Det är såna här gånger man önska man hade fast inkomst...
En sak jag ärvt av min mamma är besattheten över skönhetsprodukter. Vi har befriendat flera stycken på diverse butiker som har skönhetsprodukter bara för att få lite insider-prover. Mamma har en fin kollektion av prover som tar över lite av min sida av medicinskåpet (borde skaffa större).

Haha ibland så känns det som man lever på prover... men oftast så blir det ett köp på nån dyr skönhetsprodukt.
Av allt jag använt kan jag tyvärr inte säga vilken är bäst. Vad jag har istället kommit fram till är att det spelar ingen roll vad du använder, bara du använder något! Och gärna att man varierar.

Igår introducera jag ansiktsmask åt P, första gången för honom, å ja, vi såg lite roliga ut.

i'll be hanging around here.



http://www.balenciagafragrance.com/en


Ojj längesen man vann någonting.
Och jag visste inte riktigt vad man vann eller så, tänkte bara, what the hell a photo contest why not.
Men nu när man blev vald, fan vad glad.

unicorn.



Håller på och jobbar med den här som jag ritade för ett långt tag sen.
Har dock lite problem med svansen... I original bilden så existerar den knappt, å av någon anledning kan jag inte riktigt få till svansen lika bra som jag fått till håret. Får helt enkelt pilla med det tills jag får till det rätt.

the sun/the trees.



Lite vad jag lärt mig i helgen.
Bilderna och deras källa finner du här.

christmas penguins.



I helgen pyssla Peter och jag å gjorde små pingvinnissar!

norra berget.





Ifrån förrförra veckan då vi stannade förbi julmarknaden på Norra Berget.

pinterest-/tumblrinspo.


the knit.

http://distilleryimage6.instagram.com/7a51546224b711e1abb01231381b65e3_7.jpg

Lovade Peter en stickad halsduk.
Nu har jag varit här två veckor och fortfarande ingen halsduk, och snön väller ner.
Så vi drog till närmsta garnbutik och köpte på oss typ världens finaste garn. haha sååå mjukt och ulligull
Har en känsla av att Peter kommer inte få ha sin halsduk för sig själv...

learning is fun.


ph1 ph2

P lärde mig något nytt idag, så jag har sutitt och lekt med det hela dagen.
Ni kan se vad jag gjort i det här inlägget. Dra musen över bilderna så får ni se!
Vet inte hur ofta jag kommer använda mig av det då det tar lite tid med alla cordinationer. Men jag gillar det bättre än till exempel Pixboom som har en riktigt bra idé och förlättar för oss som kan ingenting om kodning.

Problemet med Pixboom och varför jag valde att ta bort det var att man kunde inte kopiera bilderna eller något. Och jag är inte sådär "protective" av mina bilder. Internet is for sharing. Jag tycker det är idiotiskt att lägga ut bilder och sen inte låta folk ta del av dem. Om du inte vill dela med dig av bilderna ska man ju inte lägga upp dem alls.
Sen finns det såklart folk som försöker sno folk idientiteter, men nu för tiden brukar ju folk veta bättre... man bör alltid skriva vart man hittat bilden ifrån, för sina läsare och för dem som äger bilden. (Mina källor ligger oftast alltid längst ner till vänster om bilden.)

white.


tumblr

nudes.


via my pinterest

Follow Me on Pinterest


Om ni vill skaffa Pinterest men behöver en invite så kan jag fixa. Skriv bara in er mejl i kommentaren.

let it snow.



Nya vantar och mitt favorit-lack.

07122011



Taskiga jag, väcker P varje morgon 07:15 för att se på Julkalendern. Men jag bjuder på lussebulle och kaffe.
Under lunchen såg vi en kråka leka i snön, rullade runt och åt en del. Såg ut att vara dennes första vinter.
Sen fick jag veta att det är inte fredag imorrn som jag trodde. Ahh får trösta mig med New Girl.

tumblrinspo.


futuristic.


katy perry - the one that got away

Hej Katy!
Vart har du fått den snygga kaffekannan ifrån?

mvh
kaffekannestalkern

"om man är medveten att det påverkar, varför väljer man då att påverkas?"

http://apatchofskye.com/wp-content/uploads/2011/12/Some-People-Dont-Believe-They-Deserve-Love.jpg
ph

Del II


Påverkan

Det är bättre nu. Mellan mor och mig.
Men det uppstår nya hinder.
Plötsligt koncentreras mycket på att "synas", "höras", "bli något/någon", "åstadkomma mycket i sitt liv" i media.
Framgångsrika människor, med driv och kraft, och en massa tur och kontakter, framstår som förebilder. Och alla vill samma sak: hjälpa dig att bli som dem.

Det är svårt att motstå. Det är svårt att inte bli dragen. Det är lätt att glömma bort sina egna ideal, även om man vet innerst inne att allt är falskt, så går man med på det.

Det har blivit en miljonindustri, det här att livnära sig på ungdomars intresse av att också kunna "lyckas i livet". Egentligen är det inget fel med det, att uppmuntra en till att bli en bättre själv. Men det blir för mycket när det är det enda man ser och hör, det enda man får veta om. Det blir en norm. Tillslut glömmer man bort att det är bara en väldigt liten procent av unga som lyckas skapa sig ett företag som drar in miljonvinst innan de fyller tjugo år. Ja, vad kan det va? Ett tjugotal av… nio miljoner?!

Min pojkvän som är sådär väldigt manligt logisk frågar mig: om man är medveten att det påverkar, varför väljer man då att påverkas?
Ja, man borde ju få ha något val. Men det är likadant med de pinnsmala skyltdockorna; vi vet att dem påverkar, därför vill vi få bort dem, men vi stannar aldrig upp och tänker att folk kanske väljer att bli berörda?
Med all den information vi har i dag ska vi egentligen inte behöva läxa upp folk om vad som är rätt eller fel, falskt eller sant. Vi ska inte behöva upprepa oss gång på gång. Vi ska inte behöva bry oss. Vi borde bara inse att människan är en dum varelse och där av låta den förgöra sig själv på det sätt den tror är bäst.
Låta flickorna svälta sig till döds. Bli arbetsnarkomaner. Eller göra allt för kändisskap.
För vi alla vet att dem vet bättre. Dem vet ju det, det finns ingen chans att konsekvenserna av deras beteende inte passerat deras öron och ögon.

Samtidigt som jag inte bryr mig om dessa människor så bryr jag mig om att det händer mig själv. Jag ser mig själv påverkas fastän jag vet att det är en svårnådd bild.
Men den får mig att tro att jag inte räcker till. Att det är fult att inte veta vad man vill. Att det är skämmigt att den enda karriär jag har är att montera läsare. Att jag är oduglig som är ung och fattig. Varken har ett fast jobb eller pluggar.
Jag syns inte, därför existerar jag inte.

Tills jag läste en krönika i Nöjesguiden.
Det är då jag fick en käftsmäll och insåg att allt jag upplever är ok. Det är det här som är det normala. Det normala är inte att gå ut gymnasiet och lyckas på en gång. Utan det är normalt att i en period vara fattig och arbetslös och sitta framför TVn och spela The Sims. Inget annat förväntas utav mig.


Vi lever som om jorden skulle gå under i morgon.
Det sätter onödig stress på oss ungdomar. Detta var inget problem tio-tjugo år sen.
Barn fick vara barn. Ungdomar fick vara ungdomar. En blogg var en allmän dagbok.
Kommer ni ihåg när folk faktiskt var anonyma på nätet? Nu ska alla oförskämt marknadsföra sig själva.

Jag är ovanligt den som dras med strömmen, skulle inte röra ett finger för uppmärksamhet. Kanske är det för jag är så isolerad med datorn och tvn och min lilla familj att jag ibland sugs med. Eller så också händer detta alla på ett eller ett annat sätt, de blir påverkade av ord som dyker ofta upp, och man tror plötsligt det är normalt.
T ex så bara för att alla kvinnor på bilder och film har det rakat där nere så tror man att det är mer normalt och mer hygieniskt på något sätt. Och bara för att någon skriver i en blogg hur den älskar godis, eller äter godis, så ser det ut som att den äter det varje dag. Det är så det hela fungerar, och vi måste inse att vi kan inte ändra andras uppfattningar och tolkningar, utan det är helt upp till var och en att stå för de konsekvenser som medföljer med de val de gör, och försöka granska sin fakta som kommer över.

Jag är medveten om mina tankar.
Jag vet att dem är falska.
Jag vet att jag duger.
Jag vet att jag tillhör den riktiga normen.
Jag vet att jag är ok som inte har sju företag vid tjugo års ålder.


Det finns inga konstigheter med det.

"även om hon överröst mig med komplimanger om mitt utseende under min barndom så har hon glömt mitt inre."

*Nishe

På nyheterna pratar de om prestationsångest och pressen unga lägger på sig när de jämför sig med sådana som Isabella Löwengrip - "Jag är sjutton år och har inte åstadkommit nåt!"
Jag har flera gånger skrivit att jag inte ser mig själv som en perfektionist eller en tävlingsinriktad människa, jag skrattar nog mer åt ett sådant påstående. Fastän jag innerst inne vet att jag fått jobba väldigt hårt och länge med mina krav, eller rättare sagt, jag trodde dem var mina egna krav.


*

Del I


Uppfostran


Det tog mig lång tid innan jag insåg att jag hade ett problem med prestationsångest och att kraven inte var mina eller samhällets.
Det var i slutet av gymnasiet och början på universitetet som jag tillsammans med min kurator kom fram till att mitt problem var inte mina ideal, utan min mammas.
Min mor och hennes syn på att "duga".

Som jag minns det har hon i och för sig aldrig sagt till mig, "Isabel, du duger som du är."
Eller jo, nu när det är försent. Nu när skadan är skedd. Nu när allt jag hör och gör duger inte.
Hennes idéer om vad jag behöver för att klara mig i livet är inte anpassade för mig. Dem instämmer inte. Dem är helt omöjliga för en medelmåtta som jag att förverkliga. Jag vill inte heller förverkliga dem. Dem är inte jag. Dem är inte för Min Skull.
Hur mycket en förälder säger, "gör det här för din skull och din egen lycka" så är det fortfarande motsägelsefullt.

Martin Erikssons (aka E-Type) berätta om något hans mor sa till honom, att han ska hålla på med musik "plugga kan du göra när du blir äldre." Om min mamma kunde se bortom sin fattigdoms-bakgrund, och verkligen se mig, och säga, "Du Isabel, du är verkligen duktig på att rita och skriva ser jag, har du inte tänkt på att satsa lite mer på det efter skolan? Livet är ju för kort för att göra saker man inte tycker om."
Om hon bara sa så; verifiera att mina intressen dög för framtiden, och trodde på mig att jag kan verkligen lyckas med det.
Men så sa hon aldrig. Hon tyckte det vore bättre om jag intresserade mig för att bli Ekonom eller Jurist i framtiden, fastän matte, plugg eller teoretiska ämnen inte var mina starka sidor.
- För tjänar man bra så kommer man ha det bra, och man kan inte förlita sig på att man finner en rik man efter skolan som har råd att ta hand om en.

De flesta föräldrar är nog sådana, eller jag har ingen statistik på det. Men sådan är min mamma. Och även om hon överröst mig med komplimanger om mitt utseende under min barndom så har hon glömt mitt inre. Det viktigaste. Självkänslan är på topp, men mitt självförtroende i 9 av 10 fall rent av suger. Jag är 20 år och känner att jag inte duger och att jag inte hunnit åstadkomma något, och jag har inte hunnit åstadkomma något eftersom jag inte duger. Den ondaste cirkeln i livet.

Det handlar om uppfostran. Det handlar inte om att få höga betyg så man kan komma in på ett 4-årigt program som senare ger dig jobb och bra betalt.
Det handlar om att uppmuntra barnen, att vare sig de vill bli astronaut eller sälja handvirkade tjocktröjor i framtiden så Duger de.
För utan självförtroende och stöd från sina närmsta så spelar det ingen roll hur bra betyg man går ut med. Skulle min mor lägga mer tid på att lära känna mig och mina behov så känner jag att jag skulle slippa jobba med mig själv så mycket senare i livet. Jag skulle nog känna prestationer som en självklarhet, att jag kan klara dem, och ifall jag inte gör det så duger jag.

Jag skulle kunna vara någon annan och någon annanstans idag.

time is a friend of mine, but we always get into a fight.



Blir ingen friday, I'm in love denna vecka. Orkar inte bädda soffan å restrerande är bara för fult ännu att visa.
Ja och så borde man tvätta håret kanske.
Men så åker vi iväg till Sundsvall! Au revoir moi adeptes!

you fill my life with desire.


lovely day.


ph1 ph2

Tvinga upp P kl 07:15 för att se julkalender. Sluta upp med att vi vakna men hade ingen aning om vad som hände i serien. haha å vi missade första avsnitett igår. Men jag ger inte upp!
Dessutom gick vi runt och leta efter julkalendrar med choklad, 2/3 butiker hade h e l t slut på dem. Men det är förståeligt, är lite sen i svängarna.

Vi har iaf införskaffat oss en ljusstake! Och i helgen väntar både en tripp till Panduro och pepparkakshusbygge!
Barnslig jag är... men jag skyller på att min barndom var inte precis sådär... stimulerande som jag behövde.

christmas wishlist.


1. vero dress, weekday 2. game. uncharted 3, ps3 3. the sims pets, ps3 4. camera 7D, canon 5. shoe, jeffrey campbell 6. flower pot, granit 7. epilator, silk-épil 7 braun 8. plate, hide & seek cats urban outfitters 9. bag, p.a.p 10. office accessory, uten silo.

Just a few things...

now playing.


yearning for ss12.





Gjorde det här kollaget ett långt tag sen, å jag tror det mesta kommer från Weekday, Monki och Topshop. En del känner ni nog igen.
Även om det ännu inte ligger tjocka snötäcken så drömmer jag om vårens mode; pasteller och naturliga färger.
Har inte varit så här mode intresserad på ett väldigt tag, kanske för att det varit skit i butikerna. Men det är inte förrän nu vi börjar blicka frammåt istället för bakåt.
10-talet har varit en bunt tillbaka blickar. Såklart, fortfarande är det "60-talet med en modern twist" man jag märker att vi börjar gå ifrån det lite. Jag tror att 2000-talet kommer ha sitt egna 80-tal, eller så har vi redan haft det med våra LV-väskor och Juice Couture-dressar och nu med våra ziperaller... Fint i stunden, fult i andra.
Jag tror också att ju äldre man blir (de flesta i alla fall) går åt det klassiska och långvariga hållet. Man kan nog aldri säga att man "hittat sin stil", den utvecklas hela tiden, och man kommer göra många misstag på vägen.