mostboringdayever.



Världens tråkigaste dag.
Skulle göra vad som helst för att byta plats med någon annan just nu.

Fick stanna hemma för en sak på jobbet har ännu inte kommit för att jag ska kunna slutföra en viss grej, och nu ringde dem och sa att jag får stanna hemma imorrn med.
Jag skulle inte ha något emot att vara hemma om inte det var så att de tapetsera och måla om här.
Har inte haft internet o ingen tv o knappt någon mat. Har bara legat i sängen och kollat på film på datorn, asmt vaktat kisse så hon inte öppnar dörren och springer ut i färgen så man får tassavtryck här o där.

Ser dock fram emot tills mamma kommer hem med vår eltandborse som vi beställde.
Haha I know, lite efterbliven på den fronten. Men vi hade faktiskt en eltandborste när jag var liten, men jag blev rädd då varje gång jag använde den så spruta det blod. Så ni förstår väl varför jag varit skeptisk mot eltandborstar under en lång tid?
Varför jag beslutar plötsligt nu att skaffa en är på grund av mitt läkarbesök jag gjorde förra veckan. Då det var inget fel på mina tänder förutom att högra sidan är överkänslig. De bad mig att prova tandkräm mot ilningar i tänderna (jag har provat alla märken, o alla är skit) eller byta till eltandborste. Och när jag läste att den har någon slags "mjuk"-funktion så kändes det som det var bäst att testa. För jag har så känsliga tänder att det gör till och med (svin)ont att borsta tänderna.

Så vi får se om saker och ting bättrar sig.

NUD.


finnish design shop

Har ju suktat efter en NUD lampa som alla andra, och nu så surfa jag runt och såg att de även har extensions!
Och jag som faktiskt behöver en då jag fått en ny dataskärm men med en för kort powercord.
Får se hur det blir...

white walls, here they come.

http://s3.amazonaws.com/data.tumblr.com/tumblr_lou1f1yYmt1qb83abo1_1280.jpg?AWSAccessKeyId=AKIAJ6IHWSU3BX3X7X3Q&Expires=1314813387&Signature=TrukJnokWbvJ3xhnfG8RQOKQjwc%3D
via myidealhome

Ser ut som ett andra världskrig hos mig. Så mycket som man vill ha nya tapeter på väggarna så avskyr man tanken att behöva flytta på saker och ting och göra rent efter dem.
Usch.
Men jag intalar mig själv hur bra jag kommer må när alla väggar blir vita.

Egentligen så gillar jag inte den vita trenden, men jag gillar att ha en blank canvas att börja med.
Vita väggar, sen är det bara att fylla i resten med färg och form.

Jag skulle t ex aldrig ha en vit soffa för:
1. Jag har katter som hårar
2. Det blir smutsigt väldigt fort, även om man inte har husdjur så kan vissa kläder färga av sig.
Och enligt Feng Shui så är det inte bra med för mycket vitt (eller metall), men vissa verkar ju trivas i det (annars påstås vitt vara bra i kontor)... det gäller bara att balansera det.

tumblrinspo.


warmth.

Extra Medium
Finns inget som beskriver hur mycket jag saknar sommaren.

white nights.



Such a crazy video.

pallet armchair.

pallet armchair
pallet armchair

Gillar idén av att göra en stol utav pall. Skulle dock göra den lite mer shabby chic.
Perfekt till sommarstugan!

bookshelf & vitrine.



Nån som vill ha?
Helt gratis!

Lämna din mejl i kommentaren så kontaktar jag dig hur du ska gå till väga. :)

a 90-year-old in a 20-year-old body.




Efter tre veckor måste jag höra hans röst.
Vi brukar skoja om hans ljuvliga stämma.
Jag går runt i cirklar, pratar där ingen annan hör mig skratta.
Samma humor leder till mycket skratt.
Och jag märker hur jag saknar, saknar att umgås med folk.

Den senaste tiden har man glidit ifrån alla varken med- eller motvilligt.
Det bara blev så. Och nu är det så.
Alla mina bekanta har haft vänner före mig, vänner som betyder mer.
Jag har försökt knyta kontakter, men på ett eller ett annat sätt har de eller jag glidit varandra ur händerna.
Det är tydligen inte menat.

Jag saknar de goda tiderna från gymnasiet, då man verkligen kände för att gå dit för att umgås.
Jag tror inte jag klarar av det längre; att anpassa mig.

Min närmsta vän flyttade till Lund, där hon klipper av sin overall, super ner killarna under bordet, och sjunger bort rösten på kvällarna.
Å jag beundrar henne. Jag tror inte jag skulle anpassa mig lika bra.
Jag skulle som alltid gå in och gå ut lika ljudlöst som om jag inte existera.
Ibland undrar jag hur andra ser på mig, men jag har kommit fram till att de inte ser mig alls.
Dem flesta i alla fall.

Och det är stunder som dessa jag blir så glad av att jag funnit en livspartner.
För när jag tänker tillbaka och tänker i nuet, vad skulle jag göra utan honom?
Om allt blev som det blev men utan ett stöd som han, vad skulle jag då göra?
Främst av allt, vad skulle jag då känna? Vad skulle jag då leva för?

Så klyschigt som det låter så lever jag för Peter, då han är det enda som ger mig en tillfredsställande stor mängd glädje för att jag ska hålla mig borta ifrån mina mörka tankar.

Att börja universitet var min väg att komma ut där igen, och jag är rädd att ju längre utan ett trivsamt jobb och tvånget att socialisera kryper en rädsla upp i mig inför att möta folk. Och då väljer man hellre att låta bli och leva i sin bubbla.
Och jag har många gånger varit ut och in i denna bubbla att jag vet inte vad som är mer bekvämast, men det måste vara bubblan då jag alltid återvänder till den.

Känner mig som en 90 årig dam fast i en 20 årings kropp.
Alla de saker man vill göra, så många hinder.
Rullstolen får bli min vän eller döden.

Finns det någon annan utväg?

oh i will so need it later.

http://images.instagram.com/media/2011/08/28/91c78d0124e74b1487f3cdca88315731_7.jpg


Märks att jag tar data pauser på helgerna?
De ska komma och tapetsera om nu i veckan, och de meddela oss bara några dagar innan, så mor och jag har fullt upp med att städa ur en viss bokhylla vi egentligen vill bli av med. Vi skänker till och med bort den! (bild kommer sen)
Det är dock sjukt hur mycket grejer man har och "behöver". Jag citerar behöver då det är mest mamma som behöver, inte jag; behöver jag nånting går jag och köper en upplaga av det, inte flera så dem sedan ligger och chillar i nån låda i 5 år tills jag behöver dem. Sen glömmer man bort att man ens hade och köper nya.
Ond cirkel det där.

Jag vill kasta, mamma bara står där och försöker fånga luft, för henne är det en omöjlig tanke.
På många sätt förstår jag henne, då hon hela sitt liv jobbat hårt för saker och under sin barndom inte hade många saker.
Och att hon trögsynt tänker att "dagens ungdomar bara vill kasta, de bryr sig inte om värdet i saker". Som på många sätt så kanske det faktiskt är så, men jag ser inte värdet i skit helt ärligt. Och skit är det vi har som ligger och gör ingen nytta förutom försäkrar oss om att: ja, vi faktiskt har det, tills då vi behöver det - Well, då kan jag lika gärna öppna en butik tycker jag.

Syns det att kvinnan driver mig till vansinne?

green thumbs.



Idag doppa jag fingrarna i grönt och plantera lite höstliga växter till balkongen.
Känner mig som en sjuåring när jag säger stolt att jag fick välja blommorna haha

Som sagt gjorde vi om där, o tyvärr vart det inga före- och efterbilder då mamma förhastigt började utan mig.
Men så här har vi det nu :)
Innan var det bara en andra källare där man dumpa all skit, gick inte ens sitta eller komma in.

För övrigt har man kastat bort tid åt the sims. Mamma undrar vad som är så kul med det och att jag verkar för gammal. Först av allt är man aldrig för gammal för spel! För det andra tycker jag att, visst så har den sina tråkiga stunder som alla andra spel, men det är enormt stimulerande.
Skulle kunna skriva om hela min the sims historia, men ingen bryr sig, så jag håller det för mig själv.

Ha en skön helg!

tumblrinspo.


lacking creativity.



Så frustrerande.
Försöker rita igen, vilket jag inte gjort sen kanske två år tillbaka, men jag kan knappt rita av en streckgrubbe.
Allt blir skit. Jag har helt tappat stinget, kan inte se linjer längre, ingen fantasi. Allt är bara skit.
Lika bra att jag inte kom in på universitetet, skulle ändå inte ha något att komma med. Jag suger just nu och har gjort det dem två senaste åren. Allt står still, o allt är åt helvete.

Hur får man tillbaka sin kreativitet?

i love you like a lovesong baby.


(blouse + skirt_frk + shoes_jeffreycampbell)

skyscraper.



usch vilken rysligt vacker video.
Känner mig lite deppig inombords.
Räknar dagar, räknar pengar,
vad skulle en sån där dyr spontanresa upp till norrland kosta mig?

Men nej, just det, jag kan inte.
Måste köpa åkkort. fan fan fan också.
Det är för dyrt i den här staden.

working nine to five.

src unknown

Jaha, då fick man någon slags tillsvidare anställning med start på måndag.
Mitt gamla jobb ringde och hörde av sig.
Men söket fortsätter! Vill ju såklart ha ett jobb närmare hem som man trivs med eller ett jobb närmare Peter.
Haha läste mitt horoskop igår och då stod det att det är mycket som händer som stjäl all min lediga tid för att kunna va med kärleken. Och det är nog sant.
Önskar jag hade åkt upp tidigare, så det inte skulle bli månader sen vi sist sågs...



Fasicken.
Nu måste man köpa SL-kort också...
Och vakna tidigt...
* hör någon säga, välkommen till vuxenlivet... igen. *

lo hecho está hecho.




Älskar So You Think You Can Dance.
Älskar det här en gnutta mer.
Förbannat hett.

mutewatch.


via designmilk

Gillar den skarpt!
Ännu bättre är att Mutewatch är ett svenskt företag. Fan vad vi är fyndiga hela tiden.

desks + kitchen.


pictures taken from my pinterest.

no place i rather be.

ph1 n.states, ph2 scpgt

Har lite för mycket att skriva om nu att det blir motsatt effekt och slutar med att man inte skriver någonting alls.

Jag borde egentligen vara i Hudik nu, men på grund av att jag måste göra ett tandläkarbesök så får kärleken vänta.
Samtidigt känns det inte bra med Peter, han säger att jag inte är en bördan, men det känns så fel att han ska behöva betala 80% för mig; så jag snyltar hellre hos mamma.
Eller vad skulle ni göra i min situation?
Det är ju lite tråkigt att en person går till jobbet, medan den andre kan bara städa hemmet, laga middag och så.
Om jag bara kunde åtminstone finna ett fast deltidsjobb så skulle det va underbart.

forever.

Tumblr_kzra6s9utv1qzv9uzo1_500_large

ph1 weheartit, ph2 april27th

Gör ordning på skrivbordet, finner en massa gamla låttexter. Inser att jag inte har någon skriven om mig o Peter. Förmodligen för denna inte sluta olyckligt som resten. Börjar skriva på en ny låt, den får ackorden C Am Dm G och får för tillfället heta Forever.

kate moss.



Supervacker, men jag kan inte älska henne till fullo på grund av hennes livsstil.
På bild är hon vacker, i verkligheten är hon sorglig tycker jag.
Men det är väl så med modeller va?

Tycker bara att man måste ha lite distans till det hela, vilket jag inser inte många gör.
De idoliserar vissa människor så mycket att de glömmer bort att de dem gör är inte gott.

vogue paris september issue 2011.

Vogue Paris September 2011 Charlotte Casiraghi by Mario Testino

fashioncopious

pamparampam.



Kan inte få nog av den ryska björnen!

algarve, portugal.

Alvor - Bild 1

Alvor - Bild 2
'Alvor - Bild 4
fritidsresor

Såg på något program imorse, "laga mat i solen" eller något, och i detta avsnitt besökte de Algarve som ligger söder om Portugal.
Jag vill ju resa bort och Portugal låg på min lista, så när jag fick se vad vackert det var i Algarve så behövde jag bara kolla upp det!

Åh det är så vackert att jag dör lite smått...
Billigt var det också, fastän man måste köpa biljett till Köpenhamn där planet avgår - om man åker med Fritidsresor.
Men jag kan verkligen se mig och P där nästa sommar :)

sirens.



Stockholm S / S / A / W

the melody of a fallen tree.






oh no.

ph1 iwantmybearsuit, ph2 april27th

- Har börjat räkna får för att somna.
Går inge bra det heller.
- För ett år sen ville jag få P att flytta till Stockholm.
Nu skrämmer den tanken mig.
- Min stil har plötsligt blivit väldigt dressad.
Måste få tillbaka bohemen i mig.
- Sådan mor, sådan dotter.
P borde ge mig större plats i medecinskåpet för alla mina krämer och skit.
- Livet är allt bra.
Men jag måste börja arbeta. Jag gillar inte att bara ta, utan jag vill också kunna ge tillbaka.

greetings from the balcony.


Måste väl passa på.
Synd bara att det är ett dagis utanför, massa skrik och skit.
Men, men, de kanske flyttar innåt snart...

mariel.







Fick ett paket igår.
Har alltid undrat what's the dealio med JC skor.
Well, now I know.

divercity.


via desiretoinspire.net, www.divercityarch..

Min kärlek för inredning och arkitektur har lagts på hyllan under sommaren och så.
Det blev väl för tröttsamt att följa massa bloggar, då det finns hundratals bra om just design och sådant.
Och jag sparade bilder i massor för att blogga om dem men hann inte riktigt med med alla.
Dessutom, sedan P och jag gjort klart om hur vi vill renovera lägenheten så har jag inte behövt leta inspirationsbilder, och intresset har sedan efter svalnat.

Så om ni undra vad som hände med intresset, ja jag har väl ingen ork eller lust längre.
Men då och då kommer det att komma bilder upp. Annars som sist hänvisar jag till min pinterest.

Ska nu fortsätta avnjuta denna soliga morgon.
Känns så overkligt att hösten inkommer...

oilsoilsoils.






Ända sen jag börja läsa om silikoner i hårprodukter och blivit inspirerad av Signes* huskurer beslöt jag mig för att testa på gamla metoder. Har införskaffat mig en bunt oljor, varav också tistelolja som syns ej på bild.

Efter att ha läst så mycket bra om den marockanska arganoljan och insåg att arganoljan jag använder till håret innehåller mestadels silikoner så kände jag för att göra det rätt och köpa 100% arganolja.
Men denna gång så tänker jag inte bara använda den till håret utan också till ansiktet som en nattlig serum.
Den är fullproppad med e-vitamin, helar och kan även minimera fina linjer. Kan även sänka kolesterolet, men sådant behöver jag inte tänka på nu...
- Dock att den kan reparera skadat hår är en myt då hår är redan dött, bara att klippa sig. Men visst kan den ge viss glans, men det kan alla oljor.

*Mer om hennes metoder/huskurer kan ni läsa här och användningen av de olika oljor ni ser ovan kan ni läsa här.

coffee, tea or me?


Gömmer mina blåtiror till ögon.
Fastän det är molnigt passar jag på att ta en kopp kaffe och frukost på balkongen, och läsa genom mina favoriter; eventuellt leta jobb.
Åh det där med jobb...

Jag känner mig dum som inte förstår typ hälften av alla annonser.
Jag läser igenom och undrar, jaha, vad vill dem att jag ska göra nu igen?
Och sen har jag införskaffat en policy om att jag ska söka minst ett jobb om dagen istället för att göra stora utskick om 10 stycken för att sedan lata mig.
Genom att göra så här är jag aktiv varje dag, vilket af vill: "att va arbetslös är ett heltidsjobb."

Nej, jag skrev ut mig ur af för jag är inte stresstålig och jag mår inte bra av att bli sparkad på när jag redan är nere.
För dem är en ansökan om dagen för litet. Och jag vet det, men jag trivs bättre i min egen takt.
Och jag känner annars en sån jävla press på mig och att jag är oduglig som inte klarar av fler ansökningar i månaden, å så faller jag in i en djup depression som gör det ännu mer omöjligt för mig att söka jobb.
Så jag tacka nej och ja till de konsekvenser som följer.
Bättre än att gå runt och må skit.

Tyvärr så fungerar alla olika, men allt löser sig i slut ändan.

"jag tänkte faktiskt fråga om jag fick kyssa dig, men livet är inte alltid så lätt."

by SARAΗ LEE

Småler.
Läser gamla sms.

Då två hade ännu inte blivit en,
men de båda visste att det skulle hända.

Vem vare som sa de tre små orden först?
Var det han, var det jag, var det båda?
Och när blev vi en?

Inget är riktigt fastställt.
Men vad vi vet är att det snart gått ett år sen vi gav oss själva till varann.

Å det är så kul att se tillbaka.
Hur vi förändrats och ser varann med nya ögon.

Fjärillarna i magen har hittat en väg ut.
Men kärleken är starkare än den var förut.

O fastän jag saknar de vackra texterna vi bruka skriva till varann,
så finns dem kvar i luften.
Genom att hålla hand, hålla om, torka tårar och sådant.

Men ibland är det fint att skriva en liten text,
om hur mycket den betyder och hur mycket tid den tar.
Sånt som får en att le och tänka tillbaks.




ghasheisbeautiful.

kristen-stewart1.jpgkristen-stewart2.jpgkristen-stewart3.jpg
W Magazine

we came and went with the wind.


urban outfitters

samba de souza.



Fick ersätta ljudet med musik. Kommer dock inte ihåg namnet på låten :/ Roligt var det, att se riktiga och olika former. Dock en tjej längst åt vänster hade fake boobs, lite synd då hon var väldigt vacker som resten.

midnattsmaraton.

(Killen brevid fastnar inte på bild, och jag försöker mms:a P rumpbilden)


Skulle jag hållt mig i form sen förra året så kanske jag skulle varit med o sprungit, men istället var jag som support för en bekant.
Ville egentligen inte gå, men sen såg jag massa rumpor och fjädrar gå förbi och kände att jag gjorde rätt i att inte stanna hemma! För vem tackar nej till Ass?!

Video dyker upp i nästa inlägg!

saturday mornings cartoon.


dire tout ce que va bien.


Maddie Joyce, edited by me


Träningsvärken satt kvar ifrån igår, men jag fann ormsalvan tillslut, så nu slipper ryggen få lida åtminstone.
Har dessutom haft problem med att somna sen jag kom hem.
Känns som alla problem samlas här. Finns mer att skriva, men de berör en del kända, så det är bäst att bara knipa igen.

Det är bara...
Så matrealistiskt här.
Och jag blir tagen med i strömmen fastän jag bryr mig inte mer än en knappnål om vad som händer.
Eller, jag vill inte bry mig.

Åh, jag vill bara tillbaka till småstaden.
Känns som jag äts upp levande här.

Jag vill inte vara!
Jag vill gå under.

another day, staring at the ceiling.


(shirt_frk. + blouse_gift + shorts_h&m)

splash.


Asos

eyes on the distant horizon.


by Martin T Johansson, edited by me


loners don't lie.

by Theo Gosselin

Jag skrev en gång och bekymrades mycket över mina "två personer".
Dem finns kvar, men nu mer är dem en person.
Förundras gör jag dock fortfarande, hur man lyckas vara en ensamvarg men se ut som man är ledaren.
Klart den ene längtar efter ett socialt liv, folk med samma intressen, folk att följa med på äventyr med.
Men det liksom funkar inte. Varje gång dör det ut.
För att kunna få det att hålla länge måste jag gå emot mina värderingar och följa strömmen motvilligt.
Och det är synd.

Funderade länge på vad andra gör för att det ska hålla. Var väldigt säker på att de var såna ifrån födseln.
Men de flesta är tydligen som jag, bara den att de valde, valde att inte vara som jag för att passa in, för att överleva.
Tyvärr är jag envis; om det är så det ska vara så tänker jag inte alls vara med - även om detta innebär en total utfrysning.
Jag tror jag missade i den mänskliga utvecklingen då de delade ut "socialt behov till vilket pris som helst".
För mig har det alltid varit: ju fler du känner desto ensammare känner du dig.
Vet inte om andra kan relatera till det.

Jag har ju också en fobi som jag upptäckt på senare tid.
En som utplånar cirka 50% av folket och gör det svårare för mig att binda kontakter.
Jag har svårt för att kommunicera med de som har kromosomuppsättningen XX. Vilket kan va svårt att tro när jag själv har denna uppsättning och att de närmsta vänner jag har är kvinnor. Men ena så bara klickade det, och den andra har jag vuxit upp med.
Men kvinnor generellt har jag väldigt väldigt svårt att förtro mig på, umgås med och binda något mer än bekantskap med. Och allt detta är på grund av hur tjejer under hela grundskolan betett sig mot mig och betraktat mig. Medan män har oftast alltid varit väldigt snälla mot mig och fått mig att känna mig välkomnad.

Det är inget jag vill känna då jag vet att det finns snälla flickor där ute, men jag kan nog inte heller i bakhuvudet förlåta och gå vidare. Kanske något man bör gå på hypnos för att få bort.
För hur mycket trevligare män än är så fattas det bekantskap med sådana som man har intressen som sträcker sig längre än filmer, tv-serier mm.

Om detta nu då aldrig händer så är jag nöjd i alla fall.
Jag tänker inte slå mig fram för att synas och höras och ingå en grupp.
Jag har ändå tur, turen att ha träffat en underbar man. En sådan som jag kallar min bästa vän och älskare.
Behöver ingen annan.

Det är så jag känner.

those summer days are gone.


urban outfitters, edited by me

Vaknade med en "kan-inte-ens-sätta-mig-på-toalettstolen-utan-att-stöna"-träningsvärk efter dem där 10 minuters warm up som jag gjorde igår. Känner nu att man kanske borde ha stretchat...
Efter ännu ett besök på stan som dock fick avbrytas rätt fort då mina fötter nästan dog. Älskar klackar, men hatar skor, och dem senaste åren har jag helt lagt ner klackar av dessa anledningar:
1. Vill icke pusha för ballerinatå, då mamma har det och det är ganska stor risk att jag också kan få det.
2. Har stor fot och alla skor som närmar sig min strl ser vulgära ut.

Hur som haver, känner jag hösten närma sig. På grund av torkan finns de vissa träd som fallit sina löv, och när man går förbi känner man doften av höst. Och jag tror den doften får dela en första plats med sommarregn...

Ska nu nog ta och försöka stretcha bort ondskan.
"Kvitto på att man har tränat", när sen börja kvitton göra ont?!

is it hot in here?

urban outfitters, edited by me

and all in between.

old picture


Pigg morgon.
Börjar med att jag får en väldans lust att träna och göra kroppen smidig igen.
10 min uppvärmning räckte för att jag skulle springa till duschen med skräck.
Men jag tänker göra om det!
Sedan kontroll hos hudläkaren, lunch med mamma, shopping och nånstans däremellan så försvann min energi helt plötsligt.
Ni vet den känslan.

Såg en blus som är to-die-for. Tänker på den som jag vore kär.
Lite över min budget. Men jag tänker: vi två, vi två kommer bli bästa vänner. Förevigt.
Och så fortsätter drömmar om hur jag ska bära den;
Svarta jeans med hög midja; Grå pennkjol; Färgglad vippkjol; Skin shorts.
Och allt däremellan.
Åhhh.

Måste skaffa mig ett liv.
Platsbanken nästa!

killing dress.




Urban Outfitters, gif by me.

reserv #19.

via fashionbible


Trodde inte jag skulle reagera med gråt när jag fick reda att jag inte kom in på det enda program jag sökte.
Plats nummer 107 i reserv, kändes som inte inte skulle komma någon vart med det men jag behöll mig i kön.

Nu får jag veta att jag hamnat på plats nummer 19.
Mycket nära, men det krävs fortfarande att minst 20 personer före mig hoppar av.
Jag gråter inte nu, men jag vill verkligen verkligen komma in.

Känns som alla jobbintervjuer jag varit på:
man tror man har en chans, räknar ut hur ens lön kommer fungera,
men sen så får man inte jobbet och all ens hopp, drömmar och budgetplannering dör ut.

Håller tummarna nu.

08092011

Urban Outfitters

Åker hem idag har en läkartid i Stockholm som inte går att flytta på till förevigt.
Det sämsta är att jag glömde alla mina läkemedel i Sundsvall, så får köpa nya för varken jag eller P orkar slösa pengar eller bensin på att åka en timma fram och tillbaka.

Till nästa gång ska jag nog ta med mig min webcam.
Lite tråkigt med en dator utan en...

real tweet.


the usual.

Anna Bostrom


Sugigaste självförtroendet just nu. Och med nu så menar jag de senaste veckorna.
Så mycket att se och göra, det mesta får bli solo och restrerande blir bara fult när jag gör det.
Vill utmärka mig men finner mig själv i skuggan.
Vem beundrar mig? Vem ser mig? Det var längesen någon uttryckte sig alltså finns jag inte.
Den mänskliga viljan av att synas och höras tär på mig ibland.
Vill ner i vikt bara för att ha ett mål i livet.
Vill ha allt, men samtidigt vet jag att allt är värdelöst.


Köper vackra klänningar
Men inget event att gå på
och visa upp dem

Ligger långt in i garderoben
Bara för mina ögon att se
Får de någonsin se dagens ljus?
Nattens reflektioner?

Blir de någonsin behövda?


h&m favorites.



Kollat igenom katalogen och vill nog ha hälften av allt, så detta är bara en bråkdel av allt jag kan tänka mig köpa.
Dessutom så är den senapsgula klänningen redan min.
Men i dessa hårda tider får jag restraina mig själv och köra på nyckelplagg som får mig att överleva hösten och vintern.

Shopping lista:
- Polotröja
Har länge velat ha en men på något sätt har det uteblivit.
- Shorts
Jag bär typ aldrig shorts, men skulle gärna vilja börja!
- Fin blus/figurnära stickad klänning
Är lite kluven här men nåt av de två blir det.

Sedan nya strumpbyxor och thights skulle sitta fint.

sorry sthlm.




I början tvivla jag, kände inte vad som var hem och vad som var borta.
Men ju mer jag sluta tänk på allt bakom mig, familj och vänner, så kunde jag njuta mer av nuet.
Det är okej att vara borta. Det är okej att ha två hem. Det är okej att flytta flera mil hemifrån.

När någon får mig att må dåligt klipper jag kontakten.
Ledsen Stockholm, men jag mår inte bra med dig. Jag är tydligen ingen storstadstjej och jag är inte stresstålig.
Jag orkar inte tävla med dig.

Det är inget permanent flytt, låt oss bara säga att det gungar åt motsatthåll nu...

baby I’mma be your motivation.



(tubtop_gina tricot + harem pants_mq)


Fredag, fredag, redan?!
Eftersom P inte har en webcam och han är en usel fotograf plus att det skulle kännas (av någon konstig anledning) pinsamt att fråga honom att ta kort på mig och min outfit så blire så här.

Ha en trevlig helg!

cookies & cream & fashion.



Gjorde en snabbvisit till Maln på lunchen med P.
Jag gjorde i ordning baguetter med diverse fyllning ifrån K (så smart!) som blev riktigt goda!
Sen tog man sig ett dopp!
Det kändes som var utomlands på grund av värmen, men vattnet sa att man var fortfarande inrikes då den inte hade värmts upp än.

Men kort efter doppet började det regna, och P behövde dra tillbaks till arbetet. På vägen till stan började det regna ännu mer, så vilken tur att vi inte hade en sen lunch utan fick njuta lite!

Nu sitter man med sin favorit smak från Häagen-Dazs och bläddrar igenom lite mode medan de åskar där ute.
Blir väldigt sugen på ett modekollage!

allt möjligt.



Åh idag måste va den varmaste dagen denna vecka!
Målnfritt och 37 grader varmt i solen!
Klart det blir ett dopp i havet på eftermiddagen igen!

Dock nu så sitter man och svalkar sig lite med naturkanalen och förundras hur fantastiska djur är! Kudos till dem!
Sitter också och letar efter cyklar, skulle va skönt med en cykel i denna lilla stad så man slipper ta bilen till maln eller så.
Det dyrare alternativet är att ta moppekörkort, vilket jag skulle kunna tänka mig för att sen kunna hyra när man är utomlands i Italien eller Spanien.
Alla tjatar på mig att ta vanligt körkort, men jag är kusligt rädd för vägen och det där med växlarna fattar jag inte alls, och att gasen är oerhört känslig - känns som jag kommer spänna ihjäl benet pga den!
Mina bortförklaringar... men ja, jag är mer rädd för att köra på en väg bland bilar än min oro för växeln och gaspedalen.

Ska sluta nu och gå ut för en sväng igen.
mwah

picturehasnothingtodowithtext.



Den där marockanska arganoljan...
Känns som jag följt en trend utan att göra det.
Fick ett nyhetsbrev ifrån Kicks där de hade rea på serumet, så jag tänkte kort: jag är halv marockan, skulle va kul att se vad mina förfädrar har för skönhetstrick.

Gillar inte att den är överhypad, men jag kan tvärr inte ångra köpet då jag verkligen älskar oljan!
Och tillsammans med UV-skyddet ser mitt hår otroligt friskt ut så som jag alltid velat ha det - och det är de enda produkterna jag använder till håret för tillfället.

beach beach.





Väderrapporten säger en sak, men själva vädret säger en annan.
Tror det blir en till eftermiddags-strand-chill.
Samtidigt så kollar man området för nybygge och drömmer sig bort om ett hus vid stranden. ♥

Juste, jag är i Hudik igen :)
Blir mer och mer kär i staden...

what is real in all this meaning.



Borta bra, hemma bäst.
Hemma bäst, borta bra.
Å jag vet inte.

Vet inte vilken dimension jag lever i.
Blir uppslukad av varenda en.
Missar allt omkring.

Hit å dit.
En gång i tiden kändes allt sammankopplat,
som om jag var på samma plats.
Plötsligt finner jag mig inte ens på denna jord, utan dimensioner.
Parallella sidor av världen, det enda osynkade är du.
Allt rör sig förutom du.

Och det gör mig rädd.
Allt blir så overkligt.
Jag ser mina lämmar försvinna.

Frågor uppstår.
Hör dem från alla håll: Vem är jag? Vad? Hur? Varför? Varför? Varför?
Vad är verkligt i all mening.

Mitt sätt att se på världen kommer bli min död.
Den är förödande komplicerat vacker.
Jag försöker förklara och förstå, men inga ord går.
Dem är för få.

Nuet är det som räknas.
Men det känns fel, vilken plats jag än är.
Den är fel fel fel och jag vet inte vad man ska göra åt det.
Frustrerande. Sökande. Bräckliga. Jag.

För mycket för mitt psyke att hantera; vad är vad.
Låter barnet i mig ta över.